Imorgon är det Nationaldagen i Sverige. 1:a gången den firades 2005 så bodde jag i Glasgow, så för mig är det premiär i år.
Trots att jag saknar pingsten som en av vårens finaste långhelger så är det roligt att vi svenskar äntligen närmat oss resten av de nordiska länderna i patriotism.
Norge har ju sin nationaldag den 17:e maj, vilken jag också firade i Trondheim i år. Danmark har sin idag 5:e juni, och Finland på vintern, den 6:e december. Island firar visst sin nationaldag den 17 juni. Sådan baskunskap får man på köpet när man jobbar internationellt och har arbetskamrater från i princip hela världen.
Dock "Ég skil ekki íslensku" (jag förstår inte isländska)! Undrar om man kan jobba på Island trots det? Om man kanske klarar sig med engelskan?
Alltnog, här i Danmark tar de alla möjligheter till att fira och sprida glädje. Är det inte drottning Margarets namnsdag eller födelsedag så är det kronsprins Fredriks, något av barnens eller kanske även t o m någon av hundarnas födelsedag kanske?
Jag vet bara att bussarna har flaggor och det är feststämning var och varannan dag.
Vädret är underbart i Köpenhamn idag. Som det har varit under hela veckan, och jag tror för 3-4:e veckan i rad. Jag körde Tiina till tåget kl:5 (!) imorse för vidare befordran till flygplatsen. Hon skall hem till Finland för 12 dagars semester med familjen, så nu är jag ensam i lägenheten som vi delar på Nörrebro i Köpenhamn i 1,5 vecka.
Det "tragiska" med det fantastiska vädret är att man måste jobba ändå. Jag gillar dock mitt jobb så det är okay, dessvärre så är kontoret väldigt varmt. AC:n, (om det finns någon??) fungerar aldrig så det kan bli väldigt hett och kvalmigt.
Men idag är sista dagen för veckan och kl:22.00 ikväll så blir det pedalen i botten hem till Kristianstad. Jaja, med tanke på att polisen hade en nattraid häromveckan när de tog över 3000 bilförare, vet inte var dock, som körde för fort, av vilka flera hundra förlorade körkortet på plats, så får jag skärpa mig och trots allt ta det med ro.
Man sparar ändå inte mycket tid på att överstiga hastighetsbegränsningarna. Och körkortet vill jag absolut inte bli av med. Och inte mer pengar heller! Det räcker så bra att svenska polisen hälsade mig välkommen hem, när jag kom tillbaka till Sverige i september, med att haffa mig i Hörja när jag körde 16 km för fort. 2800 väldigt irriterande SEK kostade det mig.
Missade totalt skyltarna och trots att en långtradare blinkade åt mig så hade jag inte en tanke på hastighetskontroll. HJÄRNSLÄPP!
I Glasgow/UK har bilarna flashat lyset till mig i 5,5 år. Folk har t o m kommit fram och knackat på bilen när jag stått vid trafikljusen, för att påtala att mitt lyse varit tänt på dagtid, vilket inte är brukligt då det inte är lag där.
Och så är man ju i regel inte ensam på vägen heller. När jag körde hit i måndags så skedde en trafikolycka precis framför mig på motorvägen utanför Köpenhamn när jag kom dundrandes i ytterfilen med DDE och "Rompa mi" i högtalarna.
Och trots att jag alltid håller bra avstånd så fick jag gira ut på vägrenen till vänster för att undvika att köra in i eller under långtradaren framför mig. Svettigt som tusan. Fick ta igen mig lite efter det.
Att han alls inte skulle varit i den filen för att sega sig om en annan långtradare är ju oviktigt vid det tillfället.
När det händer en olycka på motorvägen så blir det verkligen tvärstopp direkt.
Helgen skall jag fira med Karin i hennes sommarstuga med solbad och dryck. Det blir väl förmodligen lite mat också ;O)
Gissa om det ska bli helt suveränt att få njuta av solen och ett glas kallt vitt vin istället för att jobba. Vi har lite "catching up" att göra Karin & jag, och det ska bli jättemysigt.
Får nog springa ut på stán och köpa mig en bikini, om Karin skulle vilja gå till stranden i Yngsjö. Har äntligen fått figur så jag kan visa mig i bikini igen.
Och skulle det vara någon själ som inte håller med så skiter jag fullständigt i det. Då kan de titta åt ett annat håll då!